Jag har sett fyra filmer; Tangled, Black Swan, Lolita och The Dark Knight.
Vi börjar med:
Tangled är Disney's senaste storfilm. Den handlar om prinsessan Rapunzel som blir kidnappad som liten av Mother Gothel på grund av hennes magiska hår som kan förlänga liv och läka alla sår. Mother Gothel stänger in Rapunzel i ett torn där hon sitter och fantiserar och drömmer om livet utanför. En dag så kommer den laglöse tjuven Flynn Rider till tornet och Rapunzel ser sin chans att komma ut ur tornet.
Det är det som är huvudstoryn. Det absolut första som slår mig de första sekunderna när filmen har börjat är den fantastiska animationen. Det glädjer mig att vi har kommit så långt inom datorteknik att det verkligen känns som att man är där och att man nästan kan ta på miljön och karaktärerna. Jag tycker om storyn och jag tycker att filmen flyter på bra, det är perfekt mängd action, perfekt mängd humor och perfekt mängd känslor för att komponeras till en outstanding Disney-film. Karaktärerna är också helt fantastiska. Hade kanske velat ha lite mindre sång men många låtar var helt okej så man överlever under filmens gång. Jag gillar den här filmen faktiskt, annars brukar jag inte vara så förtjust i nya Disney-filmer men det här är helt klart något som jag kommer se igen.
Black Swan är en dramathriller regisserad av Darren Aronofsky. Black Swan handlar om den unga balett-dansösen Nina Sayers som vinner huvudrollen i balett-pjäsen "Svansjön" som innehåller både den Vita, goda, oskuldsfulla svanen Odette och den Svarta, förföriska och onda svanen Odile. Nina är perfekt som den vita svanen men blir pressad till att vara som den svarta svanen. Sakta men säkert så förlorar hon förståndet när hon blir mer och mer som den Svarta svanen.
Den här filmen är fantastisk. Natalie Portman är fantastisk i rollen som den sköra Nina som sakta men säkert bryts ned av hennes omgivning. Först så var jag lite orolig för det jag hört om den här filmen var att den skulle vara väldigt "psykisk" och svår att förstå. Nog för att den är psykisk så var den inte svårförstådd. Man tänker sig in i Ninas situation och då blir allt glasklart. Musiken och känslan i filmen får en att rysa rakt igenom. En otroligt bra och definitivt sevärd film.
Lolita är en gammal goding ifrån -97. Den handlar om mannen Humbert Humbert som är i behov av en bostad och får således kontakt med en väns väninna Charlotte Haze som har ett rum att hyra. Humbert är inte särskilt intresserad först men när han blir introducerad till Charlottes dotter Dolores hyr han rummet utan att tveka.
Jag är kär. I den här filmen. I Dominique Swain som spelar Dolores Haze i den här filmen. Jag blir så ofantligt inspirerad av henne. Så vacker, så oskyldig för blotta ögat men ändå otroligt sensuell och retsam på ett sexuellt sätt. Jag kan inte sätta fingret på varför jag tycker om den här filmen så mycket. Känns lite obehagligt kanske att tycka om en film som innehåller pedofili. Kanske är det därför jag tycker om den, för att det är inte en vanlig film, det är ingen vanlig kärleksfilm med två jämnåriga ungdomar eller några i medelåldern. Manuset är fantastiskt välskrivet och bilderna i filmen är fantastiska. Jag kikade även igenom den första versionen av Lolita som är från 1962 men den var inte lika fängslande för mig. Kan ha något med att göra att jag älskar färg och jag tycker att det är väldigt viktigt i filmer eftersom att färg ger många olika intryck. Om du inte redan har sett den här filmen - gör det.
The Dark Knight är en Batman-film från 2008 och är den första filmen som inte har "Batman" i titeln. Jag behöver ju knappast presentera Batman för er och i just den här filmen kämpar Batman, Gordon och Harvey Dent emot den kaotiska och anarkistiska Jokern.
Den här filmen har jag inte sett bara en gång, jag har sett den tre gånger innan och den blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser den. Och det som gör den här filmen så bra är självklart Heath Ledger's tolkning av Jokern. Ingen kan förneka det, det är ett faktum. Enligt mig så är han den bästa Jokern någonsin. Jag säger inte att Jack Nicholson är dålig men man blir verkligen rädd av den här Jokern. Eller ja, jag tycker att han är helt grym och genialisk såsom jag kollar på filmen men hade jag varit där på riktigt så hade jag skitit knäck, seriöst.
Skulle man ta bort Jokern från den här filmen så hade det blivit en ganska meningslös film, och nu tänker man "Men vadå, är det bara en karaktär som är det enda som gör hela filmen bra eller?" - och ja, i det här fallet så tycker jag det, men det är en sån pass omfattande karaktär. När jag kollar på den här filmen så längtar jag tills varenda Joker-scen. Men den här filmen går djupare än så, i alla fall om man är lite insatt i Heath Ledger's karriär. Heath Ledger var en fantastisk skådespelare men han var lite fast i "charmtrolls-träsket". Nu får jag det som att låta att jag var bundis med honom men nej, det är bara att kolla på filmerna som han var med i.
I nästan alla filmer han var med i så var han en supersnygg charmknutte och de få filmer där han fick vara lite tuffare så var han ändå inte sådär monstruöst tuff. Det här var den sista fullständiga filmen Heath gjorde. Och vad spelar han? Jo, en psykotisk, massmördande, schizofrenisk clown med noll empati - och han gör det med otrolig bravur.
Vila i frid, Heath.
0